Jag har levt i Tunisien under perioder sedan jag var 12 år.

I Sahara vill jag helst vara.

Har länge letat efter ett boende i solen på vintern. Svårt. Det ska vara billigt, annars har jag inte råd.

Det finns inte så många hus i Sahara. Så jag köpte ett tält.

Kompis Cajsa köpte ett likadant, så nu blir vi grannar.

4x4 meter och en vuxen person kan stå rak inne i hela tältet. Annars brukar tälten vara väldigt låga och man kan endast stå rak i mitten, och där vill ju ingen stå en längre tid eftersom sängen är i en låg hörna.

Det är knepigt att fumla sig fram till sängen i mörkret .Pannlampan kan plötsligt lägga av och då blir det mörkt. Det bästa är att förbereda allt inför natten innan solen går ner. Man sätter på sig sovkläder och tar fram lagom mängd med filtar och ser till att vatten och blodtrycksmedicinen finns på plats. Inte tappa något i sanden, då kan man lika gärna ge upp! En gäst tappade sin ring vid sängen. Hon hade tagit av den för natten som hon brukade göra. Vips var den borta.Tyvärr hade hon börjat rota i sanden. Föremålet försvinner då ännu längre ner i sanden. Ringen återfanns tack vare rådig personal. När den väl var funnen fick vi veta vad den kostat. Jag säger inget, mer än att jag fick slag.Tänk vad dyra ringar det finns.

 

Det är kanske inte helt enkelt att ta sig till mitt tält. Flyg, sedan taxi, buss eller jeep. 

För mig är det värt besväret.

Här finns sol och värme så det räcker för min del. Ca 12 timmar blå himmel och ca 8 timmar becksvart himmel med lysande stjärnor och ibland en gul måne som lyser upp i natten. Inga stjärnor och ingen måne, då är det risk att gå vilse från toa till tältet. Sedan är det magiska timmar med solens upp och nedgång så klart.

Tältet kostade mig inte mer än vad en fin cykel eller en fjärdedels diamantring kostar. Jag vill inte ha någondera.

Livet för mig är nu. Precis så som beduinerna lever. Tänker att om mitt hus i Sverige brinner upp med alla mina saker så är det inte hela världen. Jag har mig, det räcker. Att inse vad som är viktigt för mig har tagit några år. Jag njuter verkligen av att kunna unna mig lyxen att äga ett eget tält i Sahara. Jag har själv designat mitt liv och jag känner mig tacksam för att jag vågar. I mångas ögon är jag knäpp eller galen.

Många ställer mig frågor. Frågor som bara föder nya och de är omöjliga att besvara. Fast många säger "Så skulle jag också vilja leva". Men för det mesta är det en katt, en hund eller blomkrukor som hindrar dem. Andra har en partner som inte vill ändra något.

Näe, då går det ju inte.   

 

Vanligtvis är jag i Sahara okt-mars, då är det lagom varmt. Dec-jan brukar vara kallt på nätterna. Ner till 0 grader. Men på dagen kan man gå sommarklädd.

 

 

Hur hamnade jag i Sahara? Titta gärna på min väninna Monas sida www.zitounamagazine.se

(från 2021 i maj)

 

 

 

Älskade dromedarer.

 

Jag tycker mycket om att leva i nuet, precis som mitt företag heter. Det vill säga att saker och ting förändras. Att bara följa min intuition och att känna efter, då behöver jag aldrig tveka.

 

 8 juni 2020

 

Varma hälsningar

Marianne Schmidt